Ljusare tider :)

Trots att det blir mörkare och mörkare om dygnen nu i vintertid (får inte glömma ställa om klockan inatt) så ser det ljusare ut för oss på både dagis och jobbfronten.
Mayas tre dagar på dagis (Jaaa veeeet, borde skriva FÖRSKOLA...) gick lysande denna veckan. Hon grät inte något alls vid lämning, utan hon bara helt enkelt vinkade hejdå. Fröknarna (Jaaa veeeet, borde skriva PEDAGOGERNA...)sa att hon lekt och haft jätteskoj, ätit bra och inte varit ledsen något alls. Det känns fantastiskt bra att hon nu verkar ha accepterat dagis. :)

Själv har jag lyckats boka in 3 fulla veckor med jobb här framöver. Det känns helt ok!
Mike har ju varit sjukskriven denna månaden, så även han ska börja jobba nu i nov. Upp och framåt!

Mitt hjärta

Mitt älskade hjärta!

I mitten på september förra månaden började Maya på förskolan här i Örsjö. Det har gått ganska trögt fram. Hon gillar INTE att vi lämnar henne, så hon har endast fått gå korta dagar. Just nu går hon mellan 9-12 ungefär på tis-torsd, men vi ska utöka till 9-14 när det börjar gå lite bättre. De dagar jag jobbar får hon såklart gå hela dagarna.
Jag står för tillfället fortfarande på Nybro kommuns vikarielista och jag jobbar några dagar här och där på olika skolor i kommunen, men den huvudsakliga inkomsten är min a-kassa...och på den blir man inte rik kan jag lova.

Hösten är underbar!

Lugn helg.

Denna helgen blir lugn. Är förkyld så det står härliga till...uscha. Så det blir vila och mys med Maya. Förra helgen hade vi fullt upp. På fredagen var vi i simhallen på dagen och på middagsbjudning på kvällen. På lördagen var jag i Karlskrona på födelsedagsmiddag och på söndagen var vi på Lattjoland i Kalmar med mammagruppen. Så skoj!

Joo, min blogg lever kvar!

ALLTSÅ SORRY ÅTERIGEN! Jag glömmer typ bort/får inte tid till att skriva här i min blogg. Att bli förälder är visst aningen tidskrävande...hehe.
I alla fall; Nu har Maya blivit 17 månader redan, alltså snart redan 1.5år!!! Vad hände med min lilla bebis som låg i famnen och ammades så gosigt. Nu är hon en vild huligan som springer runt så fort och så länge som benen kan bära henne. Det blir bara roligare och roligare.

Det är nu oktober månad (Cancermånaden som jag kallar den) "Rosa bandet" överallt. O visst, det är ju jättebra med insamling till cancerfonden. Utan bidrag till forskning och medicin så hade jag väl inte stått här idag. Samtidigt är det dock en ganska jobbig månad, för vart man än vrider och vänder sig så har man det där rosa fluffet i nyllet och man blir påmind om allt + oron kommer krypande m.m. Har försökt undvika TVn så gott det går genom att läsa böcker och har nu snart plöjt igenom 4 st sen oktober startede.
Men man får försöka skaka av sig rädslorna och leva i nuet; "för även om kampen är tuff och lång, så måste man njuta av livets gång." NU ÄR JAG 2.5 år cancerfri! The remission continues, FUCK CANCER!