I väntans tider

Jag trodde aldrig att jag skulle gå över denna graviditeten, men så blev det minsann. 12 dagar till och med. Hade ganska mkt ”känningar” redan runt den 20 dec, så jag trodde nästan inte ens vi skulle kunna fira jul innan, eller jobba klart för den delen… Men det lugnade ner sig och vi hann fira både jul och nyår i lugn och ro. Sen hade jag jullov så vi var hemma med Maya och Lara. De var lediga från förskolan så klart.
Det var en mysig tid och vi vårdade våra ”extra” dagar fint med härlig kvalitetstid tillsammans. Maya sa många gånger: ”När kommer bebisen? Jag orkar inte vänta längre nu”, hehe.
Jag trodde det skulle vara värre att gå över så många dagar, men det var rätt okay ändå faktiskt. Jag hann spela många spel med tjejerna, bygga mycket Lego friends och städa alla skåp både en och två gånger m.m. Hann även med en släng av magsjuka (endast jag, de andra i familjen klarade sig mirakulöst) den 27/12, jag fick panik och höll alla tummar o tår jag kunde för att förlossningen INTE skulle starta då!
På dag 9 gjordes en hinnsvepning hos barnmorskan i Nybro MHV. Den hade ingen verkan.
Jag gissade mycket på HUR förlossningen skulle gå, och jag sa att; antingen startar den på natten och kommer att gå svinfort, så fort att jag ”typ föder i bilen” eller så blir det en lugn och övervakad förlossning pga igångsättning. Tänk att jag fick rätt i min ena gissning!

Förlossningsberättelse Nina

12 dagar över tiden kom du. Vecka 41+4. Beräknad förlossning var den 2 jan, du kom den 14 jan.

Vikt: 4248g. Längd: 52cm. Kl: 04:34.

Det började kl 02.50 på natten. Jag hade varit uppe på toa och kissat kl 00 och kl 01 och kl 02, då kände jag ingenting av några värkar alls. 50 minuter senare går lite av vattnet, så mellan 02.55-03.10 klockar jag för att se hur värkarna känns, och de kommer på en gång. 4 värkar på 15 minuter. Då ringer jag till morfar Kenth. Han kör direkt från Flygsfors och är här 03.45.
Under den halvtimmen så har mina värkar intensifierats något enormt. Jag har värk varannan minut och de trycker på och gör mycket ont. Pappa Mike kör i panik till Kalmar. Jag känner att du är redan på väg ut och funderar på att ringa ambulans som kan möta upp för säkerhetens skull och även för smärtlindrings skull. Men pappa avråder och kör snabbare och snabbare 130-140km/h (tillägger att det var rätt halt ute på vägarna) så det var läskigt minst sagt.
Jag ringer istället till förlossningen och ber dem möta upp oss vid entrén då jag känner att detta är det enda möjliga.
Mike kör upp till entrén kl 04.29 och de tar emot mig med en säng där.
Personalen tar av mig skor och byxor i entrén och gör en undersökning där de ser att jag är fullt öppen och huvud ligger precis i läge att krystas ut. Sköterskorna springer med mig i sängen snabbt in i hissen och in på ett rum, slänger fram skyddstyger under mig och ger mig lustgasen. Jag hinner andas i masken i ca 3 min, får ett lugn och sen krystade jag ut dig på två värkar.
Du kom ut kl 04.34 alldeles, alldeles underbart perfekt! Total lycka!
Efteråt så fick jag rätt kraftiga blödningar pga att min livmoder hade svårt att dra ihop sig (den hann väl inte med…hehe) så förlorade ca 1400ml blod. Fick mediciner som skulle hjälpa livmodern och dropp m.m. Fick även tappas på urin. De var jätteduktiga och tog hand om mig på bästa sätt. Jag fick all hjälp jag kunde få med dusch/mat osv.
Jag hade helst velat åka hem samma dag, men pga yrsel osv fick jag inte lämna sjukhuset utan stanna kvar över natten. Trots ett överbelagt BB så prioriterades jag och fick ett eget rum, vilket var jätteskönt.
Men jag kunde ändå inte sova. Man är så full av lycka och adrenalin m.m. Jag låg bara och tittade på dig min lilla ögonsten och kände hur nöjd och glad jag nu är med livet.
Dagen efter så kom Mike, Maya och Lara och hämtade hem oss. Tjejerna var jätteglada och spännande för dem att få träffa dig!