Så har det gått några månader till här utan uppdatering, haha. Maya har hunnit fylla 5år, Lara 3 år och Nina har blivit 8 månader. Maya och Lara har varit lediga hela sommaren från förskolan och vi har haft en fin sommar tillsammans. Det har inte blivit så mycket resor, utan vi har mest varit i hemtrakterna. Vi har åkt runt till sjöarna häromkring, t ex Lessebo, Björnasjö, Örsjö och Hovmantorp med flera. Det blev en tur till Böda Sand en dag, men att resa långt med tre små barn är inte det enklaste. Vi har umgåtts med vänner och haft andra aktiviteter denna sommar.
Nina har nu fått 5 tänder, hon kan sitta, krypa och stå upp och gå längs med saker. Hon kan vinka också. Hon har haft lite problem med eksem i ansiktet, men har smörjt med mildison nu så det är bättre. Hon äter bebismat nu, men väääldigt små portioner, så jag ammar vidare samtidigt.
Idag var vi på en fotografering med Nina i Kalmar. Hon var så duktig och glad så. Hennes rutin nu är att stiga upp ca 6-7 på morgonen, sova 1-2ggr dag, ca 30-60min. Vid 19.30 somnar hon ca. Tyvärr är hon (precis som de andra också var) orolig på natten. Hon vaknar väldigt ofta, ca 1 gång i timmen ibland/ibland ännu oftare. Hon vill känna min närhet. Så nu ska vi försöka öva med napp och snutte så hon kan ”självsöva sig” som det så fint kallas. Få se hur det går. Det är väl instinkt att vakna som bebis tänker jag, typ ”lämna mig inte ensam instinkten” från förr i tiden. Alltså att bebis vill ha säkerhet/vakan/skydd över sig. Jag tror på det i alla fall och oroar mig inte för mycket över det, jag vet ju att det går över så småningom. Men nu är det lite jobbigt, för det tär på energin. Som tur är så har både hon och jag lätt för att somna om. Zzz.
Maya och Lara mår båda bra. Lara har lugnat sig en aning i temperamentet. Mellan 1,5-3år nu så har hon varit lite extrem med känslor, gränser, vilja, närhet och utbrott. Men nu känner jag att det börjar ordna upp sig ändå. Maya är fantastisk tålmodig med allt. Dock känner jag att hon behöver lite mer egentid med mig. Det är sällan som jag får tid med bara henne. Det är ju så att Mike är så dålig i ryggen så att han inte kan ta Nina närsom/hursom, så jag är tillsammans med barnen till 99%. Det blir i längden lite väl mycket kanske, hehe. Men nu har jag börjat träna lite, så Mike kan ta barnen nån timme här och där (oftast när Nina ändå sover) så jag kommer ut lite och får rensa tankarna och vila tålamodet lite, haha. ÄLSKAR ju att vara med barnen, men ibland kan det t.o.m. bli lite för mycket av det goda.
No comments:
Post a Comment