Vi är inne i en månad som jag inte riktigt har så mycket till övers för. Det enda spännande som händer i november är farsdag och Mikes födelsedag. Jag älskar hösten och jag gillar december när man kan börja julpynta osv, men november…njae…det är så ruggigt, blött, blåsigt och disigt.
När jag tänker på november så tänker jag också på när jag gick på strålbehandlingen. Det var 2010 i november. Det var HELA november månad också, 19 jäkla gånger åkte jag fram och tillbaka till Linköping. Det året var det iskallt och snö hela månaden. Minns att jag fick stiga upp vid 5 hemma i Örsjö, skrapa bilen ren från is för att köra in till Kalmar där bussen till Linköping avgick 07-tiden. Brukade ha min stråltid runt kl 11. Det tog 2min. Sen var det antingen bussen hem vid 13 igen eller stannade jag på vandrarhemmet över natten och åkte hem dagen därpå.
Strålningen i sig var ”lätt som en plätt”. Det jobbigaste var att jag gick på kortison samtidigt och gick upp mkt i vikt. Sen brände det en del i halsen minns jag, och jag fick en stor rodnad på bröst/hals. Under denna tid tappade jag också allt hår, så fick klippa av det. Hade kortkort stubb och sen peruken på. Skönt, för slapp ju ha mössa, haha. Måste varit värre att försöka ha peruk på sommaren, dövarmt. Det gick knappt att ha på sig peruken inomhus, så hemma gick jag alltid ”flintis”. Från november-februari ca hade jag peruken, sen hade håret växt ut lite mer så det såg hyfsat ut att gå utan den.
Att jag tappade håret var verkligen inget som jag brydde mig så mkt om. Gillade min peruk så det var ingen fara. Kändes bara lite lustigt ibland att ha den. Man var liksom lite rädd för att tappa den. Nu ligger den nerpackad i en liten låda på vinden, och där hoppas jag att den får ligga kvar för alltid! Har inte förmått mig att slänga den eller donera den. Vill spara den som ett minne.
No comments:
Post a Comment