Tankar om att börja jobba igen...m.m.

Innan jag skulle gå på föräldraledighet så visste jag om att jag skulle få vara hemma i 1,5år. Det kändes då som att det skulle vara en lång tid. Nina är redan 14 månader gammal. Tiden har verkligen INTE gått sakta. Hon kommer att vara 19månader när hon börjar på förskolan här i Örsjö. Det är många barn där nu. För tillfället är det 37 barn inskrivna. Det är jättemånga för att vara en liten förskola ute på landsbygden. Mayas ”kull” med barn födda 2012 är 13st. Så många har de inte varit på över 10år har jag hört många säga.

Det känns ändå lite halvlångt bort att börja jobba/förskola än så länge. Det är ju faktiskt ca 5 månader kvar. Hela vår och sommaren väntar oss också. Men som sagt, jag vet att det går fort och helt plötsligt står man där med jobbdatorn i handen, redo att vinka hejdå till barnen och jobba. Jag kommer att börja jobba 100%, vilket som lärare betyder 45hr/vecka. Jag vet ännu inte om jag kommer att få jobba på samma skola som innan (Långasjö) eller om jag blir placerad någon annanstans i Emmaboda kommun. Jag håller alla mina tummar och tår för att det blir tillbaka till där jag trivs bäst, alltså i Långasjö, och även att det blir de mindre barnen som jag får jobba med, alltså 7-10 åringarna. Förmodligen kommer jag i alla fall att få ha engelska med de äldre barnen. Men det får vi se. Lite jobbigt att inte veta exakt vad som väntar i augusti. Hoppas jag får reda på det i maj/juni i alla fall. Då brukar de veta hur HT ska se ut.

Så i augusti ska alltså Maya börja förskoleklass. Lara byter avdelning från ekorrarna till björnarna. Nina blir en ekorre. Ekorrarna ska vara barn 1-2år och resten 3-5år är då björnar. Jag ska jobba (vart vet jag ännu inte) och Mike kommer förmodligen fortfarande att vara sjukskriven, om han inte får lov att börja jobba 25%. Det bestämmer försäkringskassan/facket/jobbet och läkaren i samråd. Mike VILL börja, men det är så mycket omständliga regler om vad han får och inte får göra/säkerhetsfrågor m.m. Han har fortfarande så ont hela dagarna i ända så vi får väl se hur det blir med allt.

Jag känner inte just nu någon större panik/oro med att börja jobba. Det jag oroar mig mest för är väl hur det kommer att gå med hemmet. Jag går här hemma och plockar/städar dagarna i ända. Det vet jag att Mike inte kommer göra på samma sätt. NÄR ska man hinna med tvätt, damma, sortera kläder, putsa fönster osv. Jag fattar inte hur ”livspusslet” ska kunna gå ihop på när tiden blir så knapp. Men, men allt löser väl sig till slut. Det blir väl att vi får bo i en röra ett tag framöver tills barnen blir lite större och de inte tar lika mycket tid och energi som de gör nu när de är små. Ju äldre de blir ju mer leker de ju själva och behöver inte den där ständiga kollen som jag har på Nina nu t ex. Nyckeln är väl kanske att man får planera så bra som möjligt. Eventuellt ha ett schema som man följer. T ex alltid storhandla på lördagar, alltid köra två maskiner tvätt varje kväll, alltid dammsuga efter middagen osv osv. För på helgerna vill man ju hitta på lite skoj med barnen eftersom jag knappt kommer att få se dem i veckorna. Ja, ja, vi får se hur det går med allt. Tyvärr tror jag ialla fall att min blogg här kommer bli lidande. Hoppas att jag hinner skriva lite nångång ibland ialla fall, för jag tycker det är lite kul att skriva av mig här, även om det inte är så många som läser det, Hehe. Kram på er!

Fortare än man tror är väl dagen här då det är dags igen...